Ett värdigt liv
Jag har alltid undrat vad som konstituerar ett bra liv, när är man lycklig egentligen? Kan jag ha varit lycklig och på något sätt missat det eller har gått runt och varit glad helt felaktigt när jag i själva verket var djupt och ytterligt deprimerad? Man kan aldrig veta säkert. Eller kan man det? Jag vet i alla fall inte. Fan alltså, den jävla Wittgenstein har förstört allt för mig. Innan jag läste hans teorier var jag relativt säker på mig själv. Jag visste vad jag tyckte och kunde argumentera för min sak. Men måste jag ständigt ifrågasätta alltihop, jag har blivit som en Rainmanversion av en Wittgensteinfanatiker. Det hela är inte alls bra. Vissa dagar kan jag äta middag sex gånger på rad eftersom jag aldrig mer kan vara säker på att jag ätit, andra gånger äter jag inte alls av samma skäl. Problem har även börjat uppstå när jag ska till jobbet. Sedan ett par dagar tillbaka går jag in på varje kontor på vägen till min riktiga (tror jag) arbetsplats eftersom jag inte kan vara säker på att jag inte jobbar där. Och så där kan det fortsätta med nästan allt. Jag kan få ena dagen vara helt säker på att jag har någon degenerativ förändring i gula fläcken för att sedan tillfriskna dagen efter då jag inser att det rent teoretiskt sett kanske ens finns en sjukdom som heter gula fläcken. Det är lika svårt att gå hem för övrigt eftersom jag aldrig vet med absolut säkerhet om jag ens har något.
Please Leave a Reply
TrackBack URL :